Kan Europa klara sig utan USA?
Europa har några av världens största försvarstillverkare, från Rheinmetall i Tyskland, BAE Systems Hägglunds AB, BAE Systems Bofors och SAAB i Sverige, till Dassault i Frankrike. Dessa företag har på senare tid sett sina aktiekurser skjuta i höjden. Rheinmetall gick nyligen om Volkswagen i börsvärde och är nu värt över 54 miljarder dollar.
Det som drivit denna plötsliga aktivitet är inte kriget i Ukraina i sig (även om det borde varit det), utan snarare USA:s oförutsägbara agerande under Donald Trumps alltmer auktoritära ledarskap. USA uppfattas idag som en opålitlig partner, vilket har gjort att flera europeiska länder ifrågasätter sina tidigare beslut om att köpa amerikansk militär utrustning.
Portugal har i praktiken dragit tillbaka planerna på att köpa F-35. Tyskland fortsätter, men främst på grund av behovet att ersätta sina gamla kärnvapenanpassade Tornado-plan. Storbritannien har heller inget val om de vill kunna operera sina hangarfartyg, då de kräver den vertikalstartande F-35B.
Samtidigt växer insikten om att Europa behöver bygga upp en självförsörjande försvarsindustri. USA:s dominans har inneburit att de själva kontrollerat teknologin, medan Europa stått för en del av kostnaderna utan att få tillgång till immateriella rättigheter eller produktionsfördelar. Ett skifte till europeisk produktion skulle både stärka teknikbasen och behålla vinsterna inom EU.
EU:s försvarsplan är en historisk satsning på 800 miljarder euro
EU planerar nu att skapa en fond på 800 miljarder euro i försvarsutgifter för att täcka brister i medlemsstaternas militära förmåga. Dessutom skapas en särskild fond på 150 miljarder euro för gemensamma EU-inköp. För att möjliggöra detta vill man tillfälligt lätta på skuldkvoten i medlemsländerna. Europeiska investeringsbanken kommer spela en nyckelroll, och det övergripande målet är att lyfta EU:s försvarsutgifter till 3,5 % av BNP.
Detta väntas dessutom öka EU:s totala BNP med 1–1,5 % enbart genom industrisatsningarna. Samtidigt spår investerare att Europas försvarsindustri kan öka i värde med upp till 40 % i stark kontrast till USA:s försvarsbolag som fallit med 4–5 %.
Kan Europa klara sig utan Patriot-systemet?
Patriot är USA:s främsta luftvärnssystem, men produktionen ligger efter, endast 750 missiler per år beräknas tillverkas till 2027. Ukraina förbrukar troligen hälften av detta varje år. Europas motsvarighet, det fransk-italienska SAMP-T, är nästan lika kapabelt och med investeringar skulle det kunna täcka behoven. Storbritannien står just nu utan långdistans luftvärn, men planerar ett nytt system i sin kommande försvarsöversyn.
Ukraina som motor i europeisk försvarsindustri
Ukrainska tillverkare som Praktika samarbetar redan med spanska Tecnove för att producera lätta pansarfordon inom EU, vilket möjliggör export till nya marknader. Ukrainska artillerisystem som Bodhana har visat sig så effektiva att det tillverkas fler kanoner än vad det finns fordon att montera dem på. Ukraina driver på ett nytänkande och snabb innovationstakt som Europa behöver.
Europas svagaste punkt är underrättelseflyg
ISR (Intelligence, Surveillance & Reconnaissance)-flygplan är Europas akilleshäl. Hela Europa har tillsammans färre än 20 ISR-plan. Frankrike har ett, Storbritannien och Turkiet tre var. Sverige har system redo, men saknar flygplan att bära dem. Airbus överväger att bygga om civila A319– eller A320-flygplan, men leveranstiderna är långa på grund av köer i den civila flygindustrin.
Produktionsutmaningar och industriella flaskhalsar
Komponentbrist, otillräcklig kompetens och behovet av moderniserade fabriker är stora utmaningar. Tyskland har fungerande lärlingssystem, men i exempelvis Storbritannien har detta misslyckats gång på gång. Om Europa ska återindustrialiseras för försvar krävs både utbildning och långsiktiga investeringar.
Flygindustrin återhämtar sig långsamt
Dassault planerar att öka produktionen av Rafale till 4–5 plan i månaden. Eurofighter-produktionen räddades i sista stund av beställningar från bl.a. Tyskland och Qatar. Turkiet utvecklar redan ett eget femte generationens stridsflygplan och Europa kommer sannolikt behöva samarbeta för att få fram en betydligt billigare lösning än F-35.
Inköp utanför EU är en het potatis
Tyskland vill kunna köpa utrustning från även Japan, Sydkorea och Australien. Frankrike kräver att pengarna endast får användas inom EU. Inget beslut har tagits ännu, men att begränsa sig i en tid av kris ses av många som kortsiktigt.
Ryssland är alltid ett hot
Även om den ryska ekonomin kollapsar så kommer hotet kvarstå. Historien visar att Ryssland alltid återvänder till aggression. Europa måste vara redo, och får aldrig bli självbelåtet igen. EU:s ekonomi är idag 19,2 biljoner euro, som är mer än tio gånger större än Rysslands nivå som är cirka 1,5 biljoner.
Det som ger Ryssland inflytande är inte deras ekonomi, utan deras vilja att använda våld. Det enda sättet att stoppa det är att möta det med styrka och beslutsamhet. Här spelar Frankrikes och Storbritanniens kärnvapenarsenaler en avgörande roll.
Vad saknas nu?
Det som främst behövs är större lager dvs fler missiler, fler granater, fler kulor. Därefter modernisering och en gemensam insikt om hur framtidens krig kommer se ut. Europa måste samarbeta och snabbt.
USA:s roll i NATO är osäker och EU måste ta ansvar för sin egen säkerhet. Trump gör kanske väst en tjänst genom att blotta denna sårbarhet. Det amerikanska imperiet är över. Nu är det upp till oss.
