Putins tal till folket på IE-forumet
Ukraina-vänner, jag tror inte ett ord på vad Vladimir Putin säger. Men att han överhuvudtaget kände sig tvungen att säga något avslöjar mer än orden själva. Det säger mycket om hur han själv ser på situationen, när det gäller kriget, ekonomin och hans relation till det ryska folket.
För knappt två veckor sedan hölls det Internationella Ekonomiska Forumet i Sankt Petersburg. I samband med detta larmade Rysslands egen finansminister om en förestående lågkonjunktur. Kort därefter kände Putin sig manad att uttala sig personligen, som är ett ovanligt steg i sig.
Det var ett märkligt och lite pinsamt ögonblick. Cirka 25 journalister, som såg ut att ha samlats ihop i all hast, och som stod uppställda framför Putin. Själv stod han bakom ett provisoriskt podium i vad som såg ut som baksidan av en mässhall.
Där berättade han att försvarsutgifterna nu ligger på 6,2 % av landets BNP, och att detta i sin tur orsakar den höga inflationen. Han antydde även att den verkliga inflationen är mycket högre än de officiella siffrorna, vilket framgick tydligt mellan raderna. Han lovade att minska försvarsutgifterna (d.v.s. kostnaderna för kriget i Ukraina) i nästa års budget och i budgetarna för 2028 och 2029, vilket i sin tur skulle minska inflationen. Han passade också på att klaga på NATO:s försvarsutgifter som nu ska höjas till 5 % av BNP (något som Putin själv har provocerat fram).
Det var i stort sett hela hans budskap. För en västerländsk politiker kanske det låter ganska harmlöst. Men i Ryssland är ingenting harmlöst.
Den ryska ekonomin fortsätter att falla
Putin är uppenbart orolig. Trots propagandan börjar den ryska allmänheten tröttna på de ständigt stigande priserna, samtidigt som lönerna inte hänger med. Räntorna är så höga att många ryssar knappt klarar av sina lån (om det ens går alls). Ett mycket enkelt fordon utan krockkudde kostar i dag motsvarande 45 000 dollar. Själva krockkudden, om bilen ens har en, kan motsvara en hel månadslön. Billånen har räntor på 40–45 %. Det är inte konstigt att bilförsäljningen har kollapsat.
Under första kvartalet 2025 ökade kreditkortsbetalningsförseningar med 70 %. Obetalda bolån ökade med 12 %. Samma utveckling syns för privatlån och billån. Livsmedelspriserna skenade och vissa basvaror steg med 70 % på bara en månad.
I Ryssland handlar det om sådant som kål, smör, lök, gurka, potatis, grädde och köttpriserna är astronomiska. Många har inte längre råd att köpa det som de behöver för att klara vardagen. Fler arbetar mer, bara för att överleva. Små vardags-lyxigheter existerar inte längre. En ordentlig måltid börjar nu betraktas som lyx. Visst finns det fortfarande de som klarar sig, det gör det alltid, men den gruppen minskar snabbt i takt med att inflationen urholkar levnadsstandarden.
Putin har förstått att situationen börjar bli kritisk. Inte för att han bryr sig om det ryska folket, lika lite som han bryr sig om de ryska soldaterna vid fronten, utan för att han vill att de fortfarande ska se honom som den rätta ledaren. Och för att uppnå det måste han visa att han förstår deras oro, och att han tänker göra något åt saken, även om han i praktiken inte har några sådana avsikter.
Putin försöker vinna tid
Om ett år kommer Putin att säga något nytt. Då kommer han hävda att det inte var möjligt att minska militärutgifterna. Fram till dess kommer han försöka vinna tid och rulla ut en ny propagandakampanj där han trappar upp retoriken och förbereder befolkningen på ett slags ”totalt krig”. Men för att det ska fungera måste alla vara med på tåget. De måste tro att det är värt det. Och Putin är rädd för att de inte kommer göra det. Och det placerar honom i en inrikespolitisk situation som han desperat försöker undvika: att bli syndabock.
Putins klassiska strategi har alltid varit densamma, först skylla på alla andra, sedan framställa sig själv som folkets räddare. Det är en gammal strategi, men den har fungerat tillräckligt många gånger för att hålla honom kvar. Nu är han rädd att det inte kommer räcka längre.
Putin har börjat tappa trovärdighet i Ryssland
Minns ni alla de videoklipp som visade flera civila och soldater som vädjade direkt till Putin? ”Om bara presidenten visste, då skulle allt bli rättas till.” Det är ett tankesätt som går tillbaka till tsartiden. Under lång tid placerade många ryssar Putin i samma kategori; en envåldshärskaren med det goda hjärtat. Men kriget, tiden och ekonomin har visat dem att även om han vet, så kan han inte göra något åt det. Och hans löften är inte mer värda än någon annans längre. Därför ser vi inte längre dessa filmer.
Putins största misstag var att starta kriget mot Ukraina. Vi är nu inne på dag 1 223 av vad som sades vara ett tre dagar långt krig. Ingen förstod egentligen varför han startade det. Det fanns ingen ideologi. Men Putin har i efterhand skapat en illusion om varför kriget startades, som många i Ryssland har svalt. Detta börjar nu folket i Ryssland få i halsen, kriget i Ukraina går inte som planerat och det är för sent för Putin att backa. Problemet är att han inte vet hur han ska ta sig ur den röra han själv har skapat.
Putins lilla tal om att ”minska krigskostnaderna” nästa år var tänkt att lugna folket dvs ett försök att visa att han lyssnar och förstår. Men de orden möttes snarare av tomma blickar och frustration. ”Vad vet han, där han sitter i Kreml eller på sin datja, iklädd en klocka från A. Lange & Söhne värd 560 000 dollar (en modell som bara finns i 50 exemplar) och en kostym för 10 000 dollar, stående i italienska skor för 4 000 dollar?” Det finns inget som speglar att Putin är ”en av folket”.
Putins handlingsutrymme är allvarligt begränsat. Han vet att han pressar folket för långt. Den ena faktor som alltid garanterat folklig vrede är hunger. Människor som inte har råd att äta reagerar förr eller senare. Maten finns visserligen i butikerna, men om man inte har råd att köpa den spelar det ingen roll.
Putin har börjat tappa trovärdighet internationellt
Putin lyckades till och med irritera Trumpadministrationen, när de erbjöd honom en utväg som var så generös att den gränsade till underkastelse. Vid den tidpunkten trodde Putin att den ryska sommaroffensiven snart skulle stå utanför Sumy, att Zaporizjzjaoch att den snart skulle falla, att Pokrovsk skulle intas och att Ukraina skulle fly hals över huvud, utan amerikanskt stöd. Men inget av det hände. Den ryska armén ser nu ut att vara utmattad och har fastnat.
Bara det faktum att han överhuvudtaget sa något (att han kände sig tvungen) är ett tydligt tecken på svaghet. Läget är illa. Både militärt och internationellt. Attacken mot Iran sågs i Ryssland som djupt oroande, eftersom man kunde göra exakt ingenting åt det. Iranierna är särskilt irriterade över att allt de fick från sin ”allierade” var tomma ord och dess Allians är försvagad.
Ryssland har beslutat att sluta publicera data
För att göra det omöjligt för befolkningen att förstå hur illa det faktiskt är, har regeringen beslutat att sluta publicera ekonomiska data: ingen BNP, ingen inflation, inga siffror överhuvudtaget. Man har även beslutat att inte genomföra en tioårig folkräkning dvs så att det aldrig ska bli tydligt hur många som dött eller försvunnit. Ryssland befinner sig redan i en demografisk kris, som började långt före kriget. Födelsestalen är katastrofalt låga dvs 79 % av de mellan 18 och 42 år säger att ekonomin är ett hinder för att skaffa barn. Regimens svar? Att inte ta reda på hur befolkningen egentligen ser ut. Det är ett beslut som långsiktigt kan visa sig förödande.
Putin måste rekrytera fler soldater
Utöver detta planerar man nu att höja värnpliktsantalet genom att minska antalet undantag. Det innebär fler rekryter, som vid tjänstgöringens slut kommer pressas eller hotas till att skriva på kontrakt som skickar dem rakt till fronten. Samtidigt har reglerna ändrats så att det är nästintill omöjligt att lämna armén, även när kontraktet löpt ut. Den som kallas in kommer förr eller senare dö vid fronten.
Putin har visat sin oro. Han har blottat Rysslands svaghet. Han har i praktiken erkänt att saker och ting går fel och att tiden håller på att rinna ut. Framför honom har han en trött, frustrerad armé. Bakom honom ett folk som oroar sig, som inte får pengarna att räcka.
Inget visar tydligare än detta ögonblick hur illa läget verkligen är. Att försöka dölja det förändrar inte verkligheten.
Klockan tickar, Vladimir. Klockan tickar.
