Förhandlingar utan Ryssland
Diskussionen om fredsförhandlingarna har tagit ny fart. Efter veckor av spekulationer, läckor och desinformation finns nu en tydligare kontur av vad som faktiskt händer. Och det allra viktigaste, samtalen pågår utan Ryssland vid bordet. Det är den enda verkliga fördelen i en annars mycket komplicerad process.
Fredsförhandlingarna kommer bli svåra, med eller utan Putin. De första punkterna kommer inte slås fast förrän ett möte mellan Trump och Zelenskyj äger rum dvs ett möte mellan två män som har en historia av både konflikt och vänskap. Relationen är komplicerad, men fungerande.
Men den avgörande faktorn är inte personkemi, det är frontlinjen.
Trumps strategiska mål och den ryska realiteten
Trump och hans krets delar uppfattningen att den största långsiktiga utmaningen för USA är Kina, inte Ryssland. I hans strategi finns en tanke om att ”rycka loss” Kreml från Peking. Problemet är att den rysk-kinesiska axeln redan är så djupt sammanflätad att den inte går att bryta upp med vackra ord eller diplomati.
Det betyder att ingen ska förvänta sig snabba resultat av de samtal som nu förs. Det blir inga mirakellösningar. Blickarna riktas istället mot mötet mellan presidenterna, där kartan över fronten blir Trumps främsta beslutsunderlag.
Det komplicerade för Trump är att ingen i väst vill se Ukraina förlora. Samtidigt finns det krafter som inte vill se Ryssland besegras.
Det är i denna spänning som förhandlingarna äger rum.
Diplomaterna gör sin del av arbetet, men slutresultatet avgörs av verkligheten på marken. Det är frontlinjen, inte presskonferenser, som kommer styra vilka villkor som ens är möjliga i samtalen med amerikanerna.
Informationskriget är i dag lika viktigt som markstriden. Moralen måste hållas uppe, fiendens narrativ måste brytas och omvärlden måste påminnas om vad som står på spel. Varje Ukrainare som kämpar är en del av detta arbete, men även vi som vill Ukraina ska vinna, bär ett ansvar att hjälpa till.
Varför Ukraina inte har råd att förlora
För att förstå varför Ukraina inte kan acceptera ett nederlag räcker det att se på de städer som har ockuperats. Eller på de fångar som återvänt. Eller att minnas att Ryssland redan den 24 februari 2022 förberedde 13 filtreringsläger för en snabb underkastelse och endast ett hann aktiveras, i Mariupol, innan offensiven bromsades.
I denna verklighet finns inget utrymme för att ge upp eller förlorar Ukraina som då förlorar sin existens som fri nation.
Som Ukrainarna brukar säger:
Om en björn jagar dig i skogen, så slutar inte jakten när du blir trött, utan den slutar först när björnen blir trött.
Ryssland ser endast kapitulation
ISW:s analys är tydlig:
Ryssland accepterar endast att Ukraina kapitulerar!
Detta bekräftas även av Kremls egen retorik. Putins rådgivare Utsjakov som avfärdar EU:s fredsplan som ”oacceptabel”. Där han också påstår att vissa delar av USA:s förslag är ”möjliga” men att inga avtal finns?
Med andra ord: Ryssland låtsas vara konstruktivt, men kräver i praktiken att Ukraina överlämnar landet bit för bit. Det är inte diplomati, det är förklädd utpressning.
Ironin som dödar propagandan
Textens avslutande ironi är träffsäker. Om det nu ska vara fredsmöte så kan Ukraina och USA skicka sina mest effektiva ”delegater” dvs Tomahawks, Neptune och några andra vänner beroende på omständigheterna
Ett sådant ”möte” skulle onekligen vara det mest produktiva samtalet med Moskva på flera år.
För Putins makt förstår bara ett språk: Militära handlingar.
Slutsats
Det verkliga förhandlingsläget är brutalt enkelt:
- Ryssland kräver kapitulation.
- Ukraina vägrar kapitulation.
- USA försöker hitta en väg som inte spräcker sin relation med EU & sin strategi mot Kina.
- Frontlinjen avgör allt.
Tills dess gör Ukraina det enda som är möjligt dvs Kämpar och försöker hålla linjen.
Det finns inga andra val.
