Vi måste ha en nyanserad frontrapport
Händelserna vid Gulaipole illustrerar ett välkänt mönster som återkommit många gånger under kriget. Fienden pressade samtidigt på två flanker och i centrum, där hårda strider pågick. På den ena flanken stod flera ukrainska brigader stabilt sedan länge, medan den andra flanken behövde förstärkas och därför följdes särskilt noggrant av befälet. Trycket var högt över hela linjen.
Problemet uppstod på den stabila flanken, där fienden lyckades ta sig förbi ”grannförbandet”. Ett av de ukrainska bataljonerna tappade kontakten med sin ledning. I stridskaoset, där information alltid är bristvara och försenad, som ledde till att två kompanier beslutade att dra sig tillbaka för att undvika inringning. De gjorde det utan rapportering, sannolikt på grund av att kommunikationen var bruten. Genom detta skapades ett hål i försvaret som ryssen omedelbart försökte utnyttja.
När situationen nådde befälet sattes 225:e stormkompaniet in tillsammans med närliggande infanteri. De lyckades slå tillbaka angriparen och stoppa genombrottet. Men händelsen visar hur snabbt panik kan sprida sig när kommunikationen fallerar, och hur dyrt det blir att återställa en frontlinje som oväntat öppning.
Människor behöver förstå att sådana scenarion händer och när det händer så ser det ut som ”kollaps”, ”omringning” och ”frontfall”. Som i verkligheten ofta är något helt annat.
Om krigare på plats inte alltid har full överblick av situationen så är det förstås ännu svårare för journalister och bloggare att förstå den verkliga situationen. Därför är panik farligare än många ryska granater: kaos och felaktiga tolkningar hjälper bara fienden.
Förklaringen till varför kommunikationsutrustning är en av frontens viktigaste resurser blir tydlig när man hör att tio radioapparater och två reservdelsradioapparater gått upp i rök i en bilbrand, samtidigt som militära enheter blev ”förstörda”.
Putins kommer med nya ultimatum
Vad gäller Putins senaste uttalanden finns det inga nyheter. Inte ett enda nytt ord om Ukraina. Det är samma krav som tidigare dvs Ukraina ska lämna sina positioner, avträda territorium och acceptera ett ryskt diktat som i praktiken innebär kapitulation. Vissa medier tycks tolka hans tal som att han enbart vill ha Donbas. Men det finns ingen anledning att anta att han skulle nöja sig där. Så snart Ukraina hypotetiskt skulle gå med på Putins krav, så skulle nya krav uppstå som att lämna Zaporizjzja, Kherson och därefter ytterligare nya villkor som till slut innebär att Ukraina förlorar sitt land.
Detta är samma logik som vid alla tidigare ryska ultimatum dvs ett steg tillbaka från Ukraina leder direkt till nästa ryska ”justering”. Detsamma har skett vid varje tidigare förhandlingsrunda där Moskva använt löften som vapen och brutit dem så fort tiden det har haft möjlighet.
Putins ord går inte att lita på. I åratal bedyrade han att han respekterade Ukrainas gränser, att Krim var Ukraina och att krig aldrig var aktuellt. Alla dessa uttalanden var lögner. Att tro att han nu helt plötsligt har blivit trovärdig, är väldigt farligt och naivt.
Det ryska hotet är inte obefintligt, men det är överdrivet
Det är sant att Ryssland fortsätter att hota med att ”ta allt med våld om Ukraina inte ger upp frivilligt”. Men även detta hot faller sönder vid närmare granskning.
Moskva försökte redan ta hela Ukraina i ett svep i början av kriget. Planen var att ta Kiev på tre dagar, hela landet på en månad och Kharkiv och Odessa på ett dygn. Resultatet känner alla.
Chasiv Yar och Toretsk är faktiskt talande exempel på detta, städer med tiotusentals invånare, där ryska styrkor planerade att bryta igenom på en vecka, men fastnade i ett och ett halvt år av blodiga strider. Om det tar 18 månader att ta en stad med 12 000 invånare är det absurt att tro att Moskva snabbt kan erövra hela Donetskregionen, än mindre Zaporizjzja.
Även de senaste ryska framryckningarna i Pokrovsk och Mirnograd bygger inte på snabba genombrott utan på smygande infiltration och försök till lokala omringningar. Det är en metod som kan ge taktiska vinster men som militärt inte är hållbar i längden.
Hotet finns, men det är inte vad Kreml försöker utmåla det som. Och den ryska offensivens förmåga är långt ifrån oändlig.
Ingen kompromiss är möjlig
Putins ”fredsvilja” bygger helt på att Ukraina ska avstå territorium mot vaga löften som han ändå inte kommer hålla. Putins ord har visat sig vara värdelösa. Hans hot är kraftigt överdrivna. Och hans militära kapacitet är bristfällig och tidsbegränsad.
Det ukrainare som jag känner och som jag pratar med säger helt enkelt att Ukrainas val är inte ett ”val” i egentlig mening. Det finns ingen legitim kompromiss. De enda hållbara alternativen är motstånd, beslutsamhet och fortsatt kamp.
Om Ukraina inte fortsätter slå tillbaka kommer priset på varje eftergift bli högre än någon nation i världen kan acceptera.
Kriget har redan visat att varje gång man tror att ryska krav kan ”köpas” med en eftergift, blir kostnaden mångdubbelt större längre fram. Därför måste Ukraina stå fast. Det är det enda som fungerar, det enda som avskräcker Kreml och det enda som i förlängningen kan leda till en verklig, rättvis och hållbar fred.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
