När Putin talar sanning utan att själv förstå det

När Putin talar sanning utan att själv förstå det

Ibland säger Vladimir Putin mer sanning än han själv verkar inse. Det låter motsägelsefullt, men den som lyssnar noggrant på hans senaste tal inför partiet Enade Ryssland kan faktiskt dra den slutsatsen. Problemet är bara att sanningen presenteras som framtida hot eller västerländska planer, trots att mycket redan är verklighet.
Det gör talet ovanligt intressant.

Putin hävdade att väst nu ”prövar Ryssland på allvar” och försöker stoppa landets utveckling. Han försäkrade samtidigt att Ryssland har tillräckligt med resurser, politisk vilja och styrka för att stå emot.
Den första delen av påståendet innehåller faktiskt ett mått av sanning.

Sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina inleddes har västvärlden successivt ökat sitt stöd till Kiev. Samtidigt har Ukraina visat att ryska militära mål långt inne på ryskt territorium inte längre är utom räckhåll. Militära fabriker träffas, oljedepåer brinner och luftvärnet tvingas spridas över ett allt större område.

Det som däremot blir svårare att känna igen är Putins beskrivning av ett Ryssland som utvecklas. Den bild som växer fram ser snarare ut som motsatsen.

Bränslebrist har blivit ett återkommande problem i flera regioner. Köerna vid bensinstationerna blir längre. Ukrainska drönare och robotar når mål som tidigare betraktades som säkra. Krim, som Kreml under många år beskrivit som en symbol för rysk styrka, har istället blivit ett område där logistiken utsätts för ett ständigt växande tryck.

Det är inte ett land som uppvisar självförtroende, utan det är ett land som tvingas reagera.

Putin erkände också att Ryssland befinner sig i en ”svår period”, men menade att detta gjort landet starkare och lärt ryssarna vad det innebär att vara medborgare. Även här finns en oväntad sanning.

Kriget har förändrat Ryssland i grunden

Miljontals människor lever idag med högre inflation, ökande skatter, begränsad tillgång till västerländska produkter och ett allt hårdare kontrollerat samhälle. För många har vardagen blivit betydligt osäkrare än före invasionen.

Den ryska staten har dessutom blivit allt mer beroende av propaganda för att upprätthålla bilden av framgång pga när militära fabriker träffas eller oljeanläggningar står i brand handlar de första officiella uttalandena nästan alltid om att allt är under kontroll. Samtidigt publicerar lokalbefolkningen filmer som visar motsatsen. Den kontrasten blir allt svårare att dölja.

Putin lovade också att den ryska staten ska garantera säkerheten för landets gränser och skydda sina medborgare under lång tid framöver. Det är kanske den mest intressanta formuleringen i hela talet.

Under flera år har Kreml talat om att erövra nya territorier och omforma Europas säkerhetsordning. Nu handlar budskapet istället om att försvara de egna gränserna. Det är en subtil men viktig förändring dvs när fokus flyttas från expansion till försvar säger det ofta något om hur den egna ledningen bedömer utvecklingen.

Talets kanske mest uppmärksammade citat kom dock mot slutet.

Putin sade att ”– Ryssland kan bara existera som en stark och självständig stormakt, annars kommer det inte att finnas något Ryssland.”

Orden var sannolikt tänkta som en uppmaning till nationell samling, en de illustrerar samtidigt den höga insatsen i Kremls egen berättelse.

Om hela statens existens kopplas till ett krig vars mål ännu inte uppnåtts blir varje motgång betydligt svårare att förklara. Varje utslagen militär fabrik, varje förstörd oljedepå och varje logistiskt bakslag riskerar då att få en betydligt större politisk betydelse än tidigare.

Putin försökte hålla ett tal om styrka.
Det som många istället hörde var en president som själv tvingades erkänna att Ryssland befinner sig under hård press och ibland säger en ledare mer om verkligheten genom sina försök att dölja den än genom sina avsiktliga budskap.